7. Om att ta sig rätten…

…att få vara lite enkelspårig. Jag har personligen egentligen inte så många strängar på min lyra. När jag vill säga något så är det oftast bara sådant som har med livet att göra. Jag talar ogärna om döden. Den är för ogripbar.

Jag tänker, talar och skriver faktiskt hellre om mycket mer konkreta saker, sådana som man kan ta på eller i varje fall, ta fasta på. Sådant som exempelvis vår önskan att till varje pris tro på något. Om vår starka vilja att finna meningen med varför; vi lever; varför saker och ting är på något visst sätt eller varför vi gör vad vi gör.

Jag skriver också gärna om vår otroligt differentierade tillvaro där just så många olikheter måste samsas – samtidigt. Det är verkligen fängslande! Tycker jag.

Jag finner också verklig glädje i att skriva om språket och alla de ord vi måste använda oss av för att göra oss förstådda. Och att vi, för att överhuvudtaget kunna kommunicera, måste ha en liknande uppsättningar språkliga byggklossar till hands. Och inte bara byggklossarna! Vi måste även ha en liknande förmåga att kunna bearbeta alla dessa intryck! Detta finner jag synnerligen fascinerande, framförallt eftersom detta så ofta inte är fallet. Alltså, det är troligtvis mer vanligt att vi inte har samma förståelse och bakgrund – och ändå löper våra försök till kommunikation så fantastiskt väl. Om vi skulle börja missuppfatta varandra mer än vi uppfattade varandra korrekt – skulle ju det mesta bli fullständigt kaotiskt!

Jag skriver gärna om sådana praktiska saker som språkets påverkan på vårt sätt att tänka. Och hur detta hänger samman med demokrati, dess förutsättningar, brister och svagheter. Och om den liberala humanismens utsatthet. Om maktbalanser, motsättningarna och om den stundande, nya världsordningen. Om sådana krafter som tär på det västerländska samhällets förtroendekapital. Om stridigheterna mellan den pragmatiska hållningen och ideologisk fundamentalism. Om kreationism och vetenskapsförakt. Om tänkande, kunskapens innehåll och om vår framtidstro och utvecklingsoptimism. Om idéer och uppfinningar som påverkar våra liv. Om idéer som förhoppningsvis inte kommer att påverka våra liv.

Detta skriver jag om med risk att uppfattas som lite enkelspårig.

1 kommentar

Filed under Demokrati, Sanning & Inkonsekvens

One response to “7. Om att ta sig rätten…

  1. kajakrille

    Själv kan jag också vara ganska enkelspårig. Jag är besatt av min kajak.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s